"De vill att kvinnor ska bli som män"
Det är radikalfeminister på vänsterkanten som har smutsat ner feminismen med sin önskan att kvinnor ska göra som män.
Men det finns ingen motsättning mellan att vara feminist och att vara medveten om skillnader mellan män och kvinnor.
Det skriver i dag SOFIA NERBRAND.
Sofia Nerbrand är chefredaktör för det liberala samhällsmagasinet Neo.
Hon började kalla sig feminist när hon klev ut på arbetsmarknaden och upptäckte att den varken tar hand om allt jobb eller ger tillräckligt bra möjligheter att välja hur vi vill leva och prioritera - "välfärdsstaten svek kvinnorna".
Kvinnor anses fortfarande
inte lika mycket värda som män på många håll i världen. Det får fasansfulla konsekvenser. Mellan 113 och 200 miljoner kvinnor "saknas", enligt FN:s demografiska beräkningar. Dessa kvinnor borde enligt statistiken finnas, men de har svepts bort av bland annat övervåld, könsstympning, "brandolyckor" i hemmen, försummad sjukvård och för att de på andra vis väljs bort av sina familjer. Bara i Indien har 10 miljoner flickfoster aborterats under de senaste 20 åren. Det rör sig om ett pågående brott mot mänskligheten. Att kvinnor och män i vår del av världen erkänns ha samma värde och rättigheter i dag har vi att tacka banbrytande tidiga liberala feminister för. Men nu bespottas feminismen i Sverige. Hur kommer det sig att Linda Skugge tar avstånd från hela fittstimsfeminismen och att Thomas Idergard inte vill ta i begreppet med tång? Ett svar kan vara att moderater inte alltid har hållit en hög profil för kvinnors rättigheter. De är så förblindande av sin vilja att alla ska ses som enbart individer, att de inte förmår ta in att det finns skillnader mellan mäns och kvinnors möjligheter och beteende. (Med samma logik skulle det inte gå att bedriva samhällsvetenskaplig forskning.) Men det är främst radikalfeminister och genusteoretiker på vänsterkanten som har smutsat ner feminismen med sin verklighetsfrånvända vilja att kvinnor ska bli som män, och att män ska göra som kvinnor.
Män och kvinnor är mer lika än olika,
men det finns ändå betydande skillnader - inte minst förmågan att föda barn. Det gör att vi till exempel inte alltid har lika goda möjligheter att få ihop livets tidsekvation: Att både vara en närvarande förälder och medarbetare. Vänstern anser emellertid att jämlikhet betyder likhet och som en logisk konsekvens vill de att män och kvinnor ska vara och bete sig likadant. Fast mest verkar det som att alla kvinnor ska gå i männens traditionella fotspår. Mål: 50-50 män och kvinnor, överallt. Recept: kvoterad föräldraförsäkring, inkvoterade kvinnor i bolagsstyrelser, dela på allt obetalt arbete lika. Resultat: Frustrerade förvärvsarbetande föräldrar, som inte kan skaffa sig tid genom att köpa vita hemtjänster därför att alla i lika stor utsträckning ska ta hand om sin egen "skit". Hushållsarbete som främst kvinnor utför får inte av moraliska skäl professionaliseras, anser vänstern. Tillsammans plöjer svenskarna ner cirka 128 miljoner timmar i veckan på sysslor i hemmet. Småbarnsföräldrar har en genomsnittlig total arbetstid på omkring 70 timmar per vecka, vilket motsvarar 10 timmar om dagen. Året runt, utan semester. Det blir småsmulor kvalitetstid över till barnen eller för sig själv. Men det finns ingen motsättning mellan att vara feminist och att vara medveten om skillnader mellan män och kvinnor. Tvärtom. Vi måste inte vara lika för att tillmätas lika värde och rättigheter. Jämlikhet handlar inte om att alla människor är likadana, utan om att vi har lika frihet att utveckla vår individualitet.
Vi är alla högst
olika, och har olika preferenser och medfödda personligheter, som alltså inte bara beror på sociala konstruktioner. Somliga prioriterar sina privata relationer, andra sin professionella karriär. Därför är det ett orimligt antagande att utfallet av kvinnors och mäns fria val skulle bli 50-50 i alla sammanhang. Att på olika vis pressa andra människor att fatta beslut som inte överensstämmer med deras egen vilja för att uppnå 50-50 är i själva verket en totalitär idé. Och det är inte heller något som människor önskar. De vill välja själva. Så när feminism blir liktydigt med kvotering är det inte konstigt att de tar avstånd från begreppet.
En feminism
som i de tidiga liberala feministernas anda fortsätter att kämpa för att män och kvinnor - med sina likheter och olikheter - ska få samma möjligheter att forma sina liv efter eget huvud är välkommen och kan få ett brett stöd. Det handlar i dag om att de som utför hemarbete ska få respekt och betalt på marknaden, och att dubbelarbetande kvinnor ska kunna göra karriär. Föräldrar ska också alltid kunna välja vem som ska ta hand om barnen. Och alla ska ses som individer och inte primärt som representanter för sitt kön. En verklighetsföraktande radikalfeminism som försöker få alla män och kvinnor att till varje pris bli lika är däremot inte välkommen. Till den är det rätt att säga bye, bye, som Linda Skugge gjort. SOFIA NERBRAND
Av Fjärde sidan
fjarde.sidan@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan