Skriv ut Skriv ut Textstorlek: Textstorlek 1 Textstorlek 2 Textstorlek 3

Linna Johansson: Mannen och vår abort

"Abort är en kvinnas rättighet!", lyder ett upprop undertecknat framför allt av svenska läkare och hälsovårdspersonal som hamnade i min mailbox i går.

Linna Johansson.

De har snappat upp en stämning, en viss tendens, och redan innan fler politiker och krönikörer börjar riva i de där veckogränserna vill de gärna berätta hur det ser ut på andra håll i världen där abort inte är tillåtet. Den här debatten stannar alltid där. På ena sidan en läkare som suttit på ett sydamerikanskt sjukhus och sett hur hela budgeten äts upp av förblödande kvinnor. På andra sidan en samling svenska kvinnor och män som upplevt babysparkar och nu så gärna vill delge oss alla dessa fikarumsresonemang vi hört så många gånger förut: "jomen livet är så stort, det vet jag nu, abort görs för lättvindigt, abort får aldrig vara ett preventivmedel." Varför har vi hört dem så många gånger förut? Jo, för att debatten utspelar sig aldrig här. För att motreaktionen alltid blir sådär. Ett samtal om Portugal i stället. Om jetplan med döda kvinnor till följd av illegala aborter.

Kan vi inte stanna

precis där en svensk abortdebatt rör sig i stället? Kring de svenska kvinnorna, kring de cirka trettiotusen som varje år lyckas bli gravida fast de inte ville. Hur går det till? Hur kan det vara möjligt här, i Sverige, med ungdomsmottagningar som häller ut p-piller, med kondomer i varenda närbutik? Ska vi inte svara på det nu? Berätta om våra erfarenheter, och minnas att frågan om skyddade samlag inte bara handlar om tillgång på kondomer. Att det handlar om relationer, om makt, om ojämställdhet, om avtal som sluts människor emellan. Och att i det avtalet behöver inte nödvändigtvis kvinnors hälsa stå högst. Tvärtom finns det statistik på att den inte alls gör det. Men i abortdebatten existerar inte den mannen som inte vill ha kondom, som belönar sin partner om hon går med på oskyddade samlag. Det är inte honom debatten talar till. Det är i stället om henne det handlar om, hon som inte värderar sin hälsa tillräckligt högt för att kunna föreslå något annat. Det är henne man vill sätta åt. Det är  h o n  som inte ska komma så lätt undan. Och hon svarar aldrig, hon vill inte berätta hur det faktiskt ser ut, här i Sverige, i hennes sovrum. Det är därför insinuationen om abort som preventivmedel inte får ett svar. Det är därför ett försvar för aborträtten bara handlar om jetplan och trasiga livmödrar.

Abort är så klart

inget preventivmedel! Hur skulle det kunna vara det? Tror ni någon kvinna överhuvudtaget väljer att bli gravid, sitta i en telefonkö, ligga på en brits, känna hur kroppen krampar och börjar blöda? Framför en kondom? Tror ni att valet utspelar sig där? Herregud, se er omkring, sätt på tv:n. Det är inga knull som avbryts, inga plastförpackningar som inte riktigt ger med sig, inga pauser för att känna efter om den sitter på plats. En bild av ett snabbt, oavbrutet sex utan att någon nämner att graviditeter gör något med människor. Den gör något med relationer. Känner ni verkligen inte igen den här situationen: "Det är ingen fara, jag har koll..." "Jag vet inte..." "Jag lovar." Om ni inte gör det ska ni faktiskt inte föra en abortdebatt.

Av Linna Johansson
linna@bleck.org

Publicerat 8 april 2006
Uppdaterad 10 april 2006
Vem vinner 2010?
Sök ledare