Pelledelphia

Henrik Lundqvist var inte Sveriges förste hockeymålvakt i världsklass. Pelle Lindbergh var på sin tid en dröm i Ramones-frisyr, NHL:s bäste målvakt och en älskad stjärna i den här på sitt sätt brutalt charmiga stan.

Det blev inte mycket kvar av Porschen, men Pelle Lindbergh levde vidare med sina organ i ett antal människor.

Jag skickades till USA 1985 för att röja i rock och hänga i Hollywood men de första veckorna handlade nästan enbart om att köra upp och ner för New Jersey Turnpike mellan New York och Philadelphia för att reda ut Pelle Lindberghs död. Jag har varit på World Cup och damfotbolls-VM i Philadelphia, jag har varit på live aid och tennis men vissa av händelserna minns jag bara om jag ser ett gammalt urklipp, andra minns jag inte alls. Expressens legendariske fotograf Hasse Persson och jag vände ut och in på allt och fick - vad det nu kan vara värt - ett scoop när vi kanske eller kanske inte bluffade oss in på ett sjukhus och hamnade i rummet där Ed Parvin låg.

Pelle Lindbergh dog i kraschen, hans kompis Ed Parvin överlevde och en flicka som jag tror var Fröken Atlantic City låg bakom framsätena och klarade sig.

Stolt vet jag inte - men jag glömmer det aldrig

Vi sa att vi var vänner till Pelle Lindbergh och kom på så sätt in på sjukhuset. När vi konfronterades med Ed Parvins föräldrar, syster och flickvän fick vi erkänna att vi var tidningsfolk men var rätt bra på att prata och efter långa förhandlingar fick vi komma in på Ed Parvins rum. Han kunde inte prata. Han hörde och kunde skriva men kunde inte prata. Intervjun gjordes via mitt anteckningsblock.

Efter ett tag nådde vi den punkt där varje journalist slutar tänka på människan, händelsen, tragedin och istället börjar svettas över hur nära det är deadline.

Det fanns inga mobiltelefoner så vi fick ringa redaktionen från en telefonkiosk, jag skrev på tjugo minuter, skrek in artikeln på telefon och nattchefen Edgar Antonsson rensade i tidningen och gav oss löpsedel, förstasida och mittuppslag. Efteråt satt jag på en bar på Market Street och lyssnade på två gamla män som pratade om vad som var bäst att äta om man har löständer.

Jag vet inte om jag var stolt över vad vi gjort men jag glömmer det aldrig.

Via Janet McManamin på Delaware Valley Transplant Program spårade vi alla Pelle Lindbergs organ men jag fick aldrig tag på Cathy McNeal. Både Lindbergh och Parvin hade flickvänner på den tiden och frågan om varför Cathy McNeal var med i bilen den novembernatten 1985 blev aldrig klargjord. Jag jagade i veckor men hon var skicklig och när jag äntligen pratade med henne i telefon låtsades hon vara nån annan och förde mig på ett helt annat spår. Jag tror aldrig hon trädde fram. Man sa att hon flyttade till Kalifornien. Det hette så mycket just veckorna och månaderna efter Pelle Lindberghs död. Det skulle bli alkoholförbud på arenorna, spelarbarerna skulle stängas och man skulle upplysa och utbilda de unga hockeymiljonärerna om spritens faror.

Jag vet inte hur det gick med det men har känslan av att det bara är svenska NHL-spelare som i intervjuer påstår att de aldrig sett nån i NHL ens titta åt en sexpack.

Kommer alltid undan med statistik

Tog The Pennsylvanian från Penn Station i New York i går morse. Slutstation är Pittsburgh men jag klev av i ett dimmigt Philadelphia. Man säger att Philadelphia är broderskärlekens främsta stad men Philadelphia är trots det den enda stad i USA där antalet mord ökar. Satt vid en bardisk på Tommy DiNic's i Reading Terminal Market (ett av de häftigaste, mest omtumlande och vällustiga matpalats jag varit på) med en roast pork-sandwich med spenat, vitlök, pepparrot och kryddigt inlagda paprikaringar och läste i Daily News och The Philadelphia Enquirer om hur Henrik Zetterberg hjälpte Detroit att krossa Flyers med 6-3 i förrgår kväll. I dag heter superstjärnan i Philadelphia Flyers Peter Forsberg.

I dag kommer Flyers hem efter elva bortamatcher i rad och i dag spelar Peter Forsberg mot sitt gamla lag - Colorado.

Det är egentligen inte riktigt klokt - men också väldigt typiskt för hur idrotten fungerar i Nordamerika. När Flyers går på is mot Colorado i dag är det första gången sen 22 december när de slog Ottawa med 4-3. Det har varit Icecapades i Wachovia Center under helgerna och då har Flyers förvisats ut i övriga NHL.

Och Wachovia Center...arenan har hetat både Corestates Center och First Union Center, det är ju också en del av verkligheten här: pengar bestämmer.

Men inget ont som inte kan göras bättre med statistik: båda tidningarna meddelar stolt att inget annat lag än Flyers har tagit så många poäng som 17 på en "road trip". Hockey är i det här landet förvisat till kablernas värld men matchen i dag sänds över hela landet.

Efter Pelle Lindbergh kom Ron Hextall, jag gillade verkligen honom.