Barnmisshandel i Knutby församling

Nu stundar en ny rättegång mot två medlemmar i Knutbyförsamlingen. De förra rättegångarna gällde en mordgåta eller två. Den här gången handlar det om hur själva församlingskulturen kolliderat mot omvärlden. Där kommer barnen i kläm, men där lider också grannar i Knutby, lärare och medpersonal i skolan och inte minst anhöriga och gamla vänner till medlemmar i församlingen. Rättegången är samhällets återkoppling när medborgare betett sig antisocialt. I detta pressas nu de två åtalade medlemmarna, och församlingen i sin helhet är skakad. Men rättegången innebär en chans för de åtalade och för många medlemmar att ta steget ut i frihet. Att vända om och bana väg för sina kamrater. Jag hoppas att det blir vad som händer. Vi här ute kan underlätta det steget, som inte är lätt att ta för medlemmarna. Vad gäller då rättegången den 9, 10, 11 november? De åtalade är också denna gång två gudstroende unga människor. Jag känner ingen av dem personligen men vi har gemensamma vänner och bekanta. De åtalade är omtyckta och känsliga personer. Ändå har de släpat med sig en elev in på skoltoaletten, låst dörren och pressat ned pojken på golvet. En av församlingsmedlemmarna ska ha suttit på pojkens överkropp. Den andre höll fast hans ben. Avsikten var att stirra in i pojkens ögon. När klassföreståndaren bankade på toadörren vägrade församlingsmedlemmarna att öppna. Först när klassläraren kom springande med rektorn låste de upp. Pojken satt då hopkrupen vid toalettstolen och medlemmarna hade rest sig upp. De ska ha mumlat att de inte var "färdiga". Vad handlar detta om? Medlemmarna har anammat en främmande tankevärld, som krympt deras planer för utbildning, deras förmåga till empati, kritiskt tänkande och som ändrat själva deras identiteter. Släkt och vänner känner inte riktigt igen medlemmarnas sätt att tala och de såras av den likgiltighet de visats. Det tvång som eleverna i skolan utsattes för är i själva verket toppen på ett isberg. Barn har behandlats illa i församlingen. - Gråt inte i köttet! säger en ung mamma och ruskar sin baby. - Gråt inte i köttet! säger en pappa. Han håller fast i sin babys ben medan han stöter barnets överkropp bakåt. Mororeflexen gör att barnet tystnar i ett slags chock. Pappan använder den metoden för att lära sitt barn att inte gråta. Barn som är mätta och torra i blöjan ska inte gråta. Det lär drottning Tirsa ut. Hon saknar utbildning och formell kompetens men vet ändå vad medlemmarna behöver kunna. Hon har, som Moses och Josua, sa hon den 11 oktober 2001, varit i Uppenbarelsens tält. Gud talar direkt till henne. En ledande äldstebroder ses som pappornas förebild i vad gäller barnfostran. Han har tagit med sig en treårig flicka in i enrum och stängt dörren. Hon behövde tuktas. Hon påstods ha dåliga släktandar och mannen skulle befria henne från dem. Han har skakat henne, hållit fast henne, men även slag har förekommit och framför allt stirrandet in i barnets ögon. Hur kan hennes föräldrar låta det ske? Varför säger inte andra, som varit med, ifrån? När flickan släpptes ut efter ungefär tjugo minuter sprang hon fram till sin mamma för att få tröst. Då blev det än ruggigare. Mannen som tuktat tog tillbaka flickan in i sidorummet. Han krävde, som biskopen i "Fanny och Alexander", att det agade barnet skulle vara smeksamt mot honom efter bestraffningen. Att mammor och pappor tappar en så vital instinkt som att skydda sitt barn när en vuxen skrämmer eller gör barnet fysiskt illa är alarmerande. Det visar tydligare än något att de förlorat kontakt med sina äkta jag och att församlingen länge varit illa ohälsosam. Det är inte sadism utan en form av exorcism som medlemmarna praktiserat mot barn. De har levt i föreställningen att Tidens ände är här och att Sista striden, den som omtalas i Johannes uppenbarelser, redan pågår. Det blev mycket tal om Kristi brud efter mordet och församlingens ledare ville tona ned Åsa Waldaus betydelse. Men hennes roll i Knutbyreligionen har varit minst så central som vi kunde läsa i sensationella skriverier. Medlemmarna har lärt sig att Åsa, som i församlingens rollspel kallas drottning Tirsa, "är ett med Jesus". Hon har sagts vara skapad för Lammets bröllop som Messias brud. Hon är fri från synd och kan inte ha fel. I paniken efter mordet beslöt sig Knutbyledarna för strategin lögn och förnekelse när det gällde trosläran. I de äldre makarna Waldaus övervåning höll man krismöte och letade febrilt i Bibeln efter rätt verser. I Matteus 16:e kapitel fann ledarna vad de sökte. "Det var som en uppenbarelse!" berättar en av dem. Jesus frågar där lärjungarna vem de säger att han är. "Du är Messias, den levande gudens son", svarar Petrus. Jesus säger att Gud har uppenbarat detta för Petrus. "Därefter förbjöd han lärjungarna att för någon säga att han var Messias." "Om Jesus uppmanar sina lärjungar att ljuga för utomstående om vem han är, då är det inte fel att vi ljuger för utomstående om att Åsa är Messias brud!" bestämdes det. På den vägen har det varit. Enligt församlingens tankevärld skulle befolkningen i Knuby, både barn och vuxna, stå under särskilt intensiv attack av demoner. Djävulen ville, sas det, krypa in i Knutbys innevånare för att komma åt? Herrens ögonsten?, Åsa Waldau i Gränsta. Helge Fossmo har gjorts till ensam syndabock för katastrofen i församlingen. Åsa Waldau har förklarat sig själv vara utan medskuld, utan ansvar för haveriet, utan ånger. Hon anser sig inte behöva be någon om förlåtelse utan ser sig tvärtom som ett offer. Efter domen mot Helge Fossmo vill gruppen bli erkänd som en kristen församling. Men inne i församlingen pågår stillsamma samtal mellan vänner som litar på varandra. Några talar också med utomstående. De frågar sig: Om nu Helge var så ond, hur har då församlingen ändrats sedan han försvann? Och de konstaterar att just ingenting i förkunnelsen eller församlingslivet blivit annorlunda. Hur vet vi när församlingen i Knutby blivit sund? Det är enkelt. Då rör sig medlemmar fritt som andra kristna. Man besöker anhöriga och vänner och går till möten också i andra församlingar. Man flyttar för att man fått jobb på annan ort eller när man förälskat sig i en person som bor på annat håll. Man flyttar utan att bli traumatiserad, utfrusen och utan att bete sig hemlighetsfullt. Man går med i församlingar på nya hemorter. Och man åker tillbaka till Knutby för att träffa sina vänner från förr, ta en fika och prata minnen. Då deltar Knutbypastorerna i kollegialt utbyte och yrkesmässiga nätverk med andra pastorer. När det blir så vet vi att gruppen i Knutby blivit en frisk församling. Den dagen lär medlemmar hälsas välkomna som arbetskamrater i skolan.

Rigmor Robèrt

RIGMOR ROBÉRT Läkare och legitimerad psykoterapeut

Av Fjärde Sidan
fjarde.sidan@expressen.se