Ulf Nilson: Palme förde krig mot familjen

Den som är satt i skuld är inte fri. Riktigt - men herrgård har han!

Härom veckan dömdes en man och hans fru här i Frankrike till vardera en månads fängelse. Domstolen ansåg att de uppfostrat sina tonåriga barn illa - ingen disciplin, taskigt i skolan, slagsmål och fiffel. Jag undrar hur många svenska föräldrar som skulle åka in om vi hade motsvarande lagstiftning. Flera hundra? Många tusen? Missförstå mig inte. Jag tror inte på metoden. Polis och myndigheter ska hålla sig borta från hemmen så långt det går. Men det är inte hela historien, långt därifrån. Vilken dumskalle som helst, som varit med länge nog, kan se att Sveriges ledare - i första hand Palme och hans gäng - fört krig mot FAMILJEN, pappa, mamma, barn, i första hand sen 70-talet. Lagen om särbeskattning 1971 avskaffade i praktiken hemmamammor. Den överväldigande majoriteten familjer blev beroende av två löner - och därför av dagis. Därmed "kollektiviserades" barnen; de blev "samhällets" egendom och ansvar.

Jag är i n t e

emot kvinnor på arbetsmarknaden och i n t e mot dagis. Problemet är att balansen i samhället rubbades. Familjen som varit den viktigaste enheten trycktes ner - människoingenjörer som makarna Myrdal och andra teoretiska socialister hade alltid hatat den - och föräldrar förvandlades till skuggor av vad föräldrar tidigare varit. Förändringen hade goda sidor, men framför allt dåliga, sammanfattat i den välkända klyschan: - Ni (myndigheterna) tänker väl inte vältra över ansvaret för barnen på föräldrarna?

Nånstans i 70-talets

början steg antalet skilsmässor till ungefär hälften av antalet äktenskap. Så är det fortfarande. Antalet aborter växte så att läkarna varje dag eliminerar ca 90 foster (33 000 på årsbasis). Under samma år föds ungefär 100 000 barn. Har vi råd att mista så många som kunde ha bidragit till ett nytt Sverige? Används abort som preventivmedel? Säger man nej till barn därför att man inte vill hamna i en familjesituation?

Bevisligen tycks

skolorna - det skrivs om detta dagligen - ha blivit busigare och ineffektivare sen 70-talet. Beror det på att föräldrarna ger mindre stöd? Man lämnar ungen på morgonen och hämtar den på eftermiddan. Under mellantiden har andra ansvaret - ett ansvar som de inte alls är mogna. Ungarna snackar i telefon, löper omkring, slåss, men lär sig inte läsa och absolut inte skriva. Kunskaperna i svenska språket har gått ner något fruktansvärt sen den stora omvandlingen började - och långtifrån b a r a på grund av den vettlösa invandringspolitiken. Jag känner hur många föräldrar som helst som är oroade och ibland förtvivlade över situationen, men ingen tycks riktigt veta vad man ska göra och myndigheterna - ja, de svarar alltsomoftast att enligt internationell statistik ligger vi bra till. Precis som om det spelar någon roll. Det som är fel hos oss blir ju knappast bättre, därför att det finns värre fel någon annanstans.

Jag har ställt

många frågor i den här krönikan, men inte gett många svar. Det beror på att jag inte kan. Jag tror att det är personligt ansvar, inte minst bland föräldrar, och respekt för individer som vi måste försöka vinna tillbaka. Den falska jämlikhet som kräver att alla ska stöpas i samma form är landet Sveriges värsta fiende. Fast hur vi ska bli av med den vet jag inte.Systemskifte krävs. Men blir inte av.