Debattbok: Antiallah

Ayaan Hirsi Ali | Kräv er rätt! Om kvinnor, islam och en bättre värld | Bonnier Fakta

Äntligenkänsla. Ja, låt oss tala om muslimerna. Ibland på tunnelbanan, jag bor vid blåa linjen, sitter de runt en. Det är inte bara martyrstämplade litteraturprofessorer som tas som gisslan i dessa dagar. I den liberala politikern Ayaan Hirsi Alis artikelsamling Kräv er rätt! Om kvinnor, islam och en bättre värld pågår en operation av stora mått. Den muslimska kvinnan - idén om Henne - förhandlas av Hirsi Ali genom en rad redogörelser för hennes liv, tankar, sexualitet. Var hon än befinner sig, i Hirsi Alis Holland, i en by i Anatolien, i överklass-Kairo, är hon en miserabel stackare. Dammiga fötter, irrationalitet, underkastelse. Och inte bara hon. Han, barnen, det sociala livet, hela det muslimska samhället är en enda stor varböld på en i övrigt frisk värld. Om bara islam försvann löste sig allt: inga flygplan på irrfärder, inget bidragsfusk, inga våldsamma pojkar, ingen censur.    Hirsi Alis världsbild gillas av många. Även av dem som inte havererat intellektuellt. Det är svårt att förstå. Att försvara hennes och andras rätt att säga exakt vad de vill om islam är en sak. Att skriva under på problemformuleringen en helt annan. Hirsi Ali talar om behovet av civiliseringsprocesser, om att hitta orsaker till muslimers efterblivenhet. (En av dem, som enligt Hirsi Ali tydligen framhålls av feminister, är att muslimska samhällen inte bara går miste om halva befolkningens energi utan även att "barnens uppfostran faller på outbildade och nedtryckta kvinnors lott".) Muslimer är för Hirsi Ali en fixerad massa från 600-talet som på ett obegripligt sätt lyckats överleva in i det tjugoförsta århundradet. Muslimska kvinnor patologiseras som apatiska och ointelligenta. Muslimska män som ömsom onda, våldsamma, ignoranta, ömsom såsiga med låg arbetsmoral och infantil självbild. Plötsligt finner man sig själv i en egendomlig position: att som manshatare börja försvara män. Ibland blir läsningen komisk. Horder av rotlösa ungdomar som "slits" mellan civilisation och mörkerland och som inte behärskar västerländska uppförandekoder. Jobbigast i Holland är tydligen turkar och marockaner. Ha ha, det är vad jag också alltid sagt.  Men för det mesta går det inte att svälja det obehagliga med skratt. Hirsi Ali beskriver en marockansk arbetsledare på en arbetsplats i Holland. Han vill, i enlighet med sin "kultur", vara auktoritär. Det accepterar inte hans medarbetare. De är timida och trevliga och har jeans och vet vad en myndighet är och använder tandborste och väckarklocka och ringer inte hem till folk efter nio. Då går det inte att samarbeta med chefen. Han blir arbetslös. Och så har vi integrationsproblem. 

Av Lawen Mohtadi
kulturen@expressen.se