Natalia Kazmierska: Visst handlar musik om politik

En skäggig haschtomte

med grovrutig arbetarskjorta sitter på en furubänk i ett folkhemskök och pimplar gammal blåbärssoppa från 70-talet. Det är barnteckningar på väggen, dalahäst i hyllan och Bregottpaket med slöjdad smörkniv på bordet. Jag vet ingen som bor så i dag. Men snubben heter Uje och är kommunist. Han har ett popband som heter Doktor Kosmos. Den gemytliga runkbilden på Uje vid köksbordet får man på köpet om man tjackar deras senaste skiva som kom ut förra veckan. Då får man också höra att Uje och hans vänner hatar kristna, att de drömmer om ett sovjetiskt tvångssamhälle och att arbetslösa bara käkar falukorv och kollar på tv. Till skillnad mot Uje och de muntra mingelmarxisterna.

De klunkar blåbärssoppa

och är ett gäng lönsamma och kreativa kalasknegare. De sitter och gör radikalrock i lägenheter fulla med retrodesign som kostar multum att ropa in på auktion. De skriver låttexter om fattiga zigenare och klämmer fram roliga rader som: Jag spyr på judar i små hattar som tror att Gud har sagt: ni får ert land som ett diplom. Jag spyr på Doktor Kosmos och deras punknobless. Och det är inte klokt att man kan göra sån här popmusik utan att folk åtminstone börjar knorra lite i gallan. Men Doktor Kosmos nya skiva har bara fått fina recensioner i tidningarna. Musiktyckarna har kört slasksocialistiska analyser om snärtig och tänkvärd organisk-neurotiska vuxenpop. Noll snack om diktaturkitschen. Kritikern Jan Gradvall drog till med: 21 låtar som fångar tidsandan bättre än DN Debatt i Dagens Industri. I Aftonbladet stod det att Doktor Kosmos låtar formulerar sanningar som onekligen behöver höras . Nej, jag behöver inte höra Uje sjunga: Vi knullas hårdhänt av makten och pumpas fulla med skit. Så garanterar de makten emellan folk och elit. För kära Uje, jag vet redan att du nuppar hårt med makten. Du är vinnaren i Eurovision Socialist Contest. Jag vet att du gjorde musiken till akoholkommitténs reklamfilmer som gick på tv förra året. Du gosade med regeringens spritbyråkrater och sjöng om att dumfolk borde lära sig sippa rödtjut ur finflaskor på ett mer akademiskt vis. Men det är aldrig någon som pratar om Uje och makten i skivrecensionerna. Kanske för att Uje har nuppat med media och lustläst Bourdieu och jobbat både på statsradion, televisionen, kulturinstitutionerna och vänsterblaskorna. Kanske för att det måste stå en ukrainsk statschef och pussas med stjärnorna på en schlagerfestival för att musiknördarna ska mumla att pop hänger ihop med politik. Som om det inte skulle vara politik att Amy Diamond får två poäng på nöjessidan för att hon gör gullig brudpop om kärlek. Medan Doktor Kosmos får fem proletärpoäng när de gör snärtig vuxenpop om a-kassemisär och judekräks.

Doktor Kosmos vet

att det handlar om politik. De är så nere med klassamhället att blåbärssoppan bara sprutar över bordet. Men de har snott det lilla ordet distans. För dem är allt som egentligen är på riktigt, bara på låtsas. Om man gör trivselmelodier så kan man tralla på om byggjobbaren Janne som limmat så mycket golv att han blivit dum i huvudet trots att man själv sitter i en nyrenoverad retrolägenhet och inte skulle ta i Janne med tång. Och om några veckor står Doktor Kosmos på en stor scen på Hultsfredsfestivalen och sjunger Religionen står i vägen för en sann modernitet inför ett hav av småkids. Då är det Uje som står i vägen för all sann popkultur med hjärta.

Av Natalia Kazmierska
natalia.kazmierska@expressen.se