Pär Ströms kritik är rena förolämpningen
Ingen är förmodligen förvånad över att Cecilia Malmström nominerats till EU-kommissionär. Hon är doktor i statsvetenskap, talar sex språk, har varit EU-parlamentariker och är för närvarande Europaminister.
Att diskutera om hon verkligen är den bästa kandidaten kan man förstås ändå göra, men att ropa kvotering, det får bara den djärvaste extremist för sig.
Den kända antifeministen Pär Ström ropar sig i vanlig ordning högröd (Expressen 18 november). Med utgångspunkt från valet av Malmström lanserar han konspirationsteorier om feministers planer på maktövertag, det gör han för övrigt varje gång en kvinna väljs till en tung post. Att underlaget för denna tes nu är mer svag än någonsin verkar inte spela någon roll.
Vilka tunga bevis presenterar då Ström för sin teori om att manliga kandidater sållats bort enbart på grund av sitt kön? Jo, ledartexter i Expressen respektive Dala-Demokraten samt ett uttalande från socialdemokraten Anna Hedh.
I Pär Ströms värld ligger alltså en S-märkt Europaparlamentariker och spekulationer i en landsortstidning bakom att en borgerlig regering valt en tredje kvinnlig kommissionär. Ström hoppas något optimistiskt att sådana spridda uttalanden ska väga tyngre för läsarna än statsminister Fredrik Reinfeldts försäkran om att det inte varit prioriterat att få in en kvinna och det faktum att inga som helst motiveringar baserat på kön nämndes när Malmström presenterades.
Pär Ströms debattartikel är märklig. Kompetens ska styra och kön inte spela någon roll, hävdar han envist, samtidigt som hela hans utspel faktiskt bygger på att han inte alls är blind för kön. Hade det verkligen varit helt oväsentligt om det blir varannan dam eller herre på denna post borde han aldrig ha reagerat.
Sannolikheten att det blir samma kön tre gånger i rad är trots allt ganska hög, fråga bara alla de män som råkat bli valda tre efter varandra.
Skulle kritik av tre manliga kommissionärer på raken välkomnas av Pär Ström, eller skulle det bara hånas som orealistiskt försök att fördela 50/50 efter kön? Tämligen välgrundat kan man gissa på det senare, eftersom Ström faktiskt hånar sådan strävan i samma debattartikel.
Tre män i rad vore alltså något som helt skulle gå under Pär Ströms radar medan tre kvinnor automatiskt är social ingenjörskonst. Sådan är antifeminismen, trots bedyrandet att kompetens går före kön sticker det alltid i ögonen när kvinnor ibland råkar bli fler.
Eller bara till synes fler. Fortfarande är EU-kommissionen som helhet dominerad av män.
Den avgående kommissionen bestod av 8 kvinnor och 19 män, i den tillträdande kommissionen verkar andelen kvinnor sjunka ännu mer. Närmast halveras rentav. I ljuset av det är det förstås inte orimligt att tänka sig att många både i och utanför politiken tycker att det vore en bra idé om Sverige motverkade denna manliga dominans.
I all uppriktighet är det en idé jag sympatiserar med. Att sträva efter en jämnare könsfördelning gör man inte för att det skulle ge bättre politik, eller för
att hälften kvinnor är ett självändamål ens i jämställdhetens namn, utan för bristen på kvinnor sänder signaler om att de är mindre kompetenta. Egentligen är Ströms fattiga analys ett ganska bra bevis på att det faktiskt är så det ligger till. Får en kvinna ett toppjobb måste det ha funnits (bättre) män som först rensats bort. Kanske borde Pär Ström först ha frågat Carl Bildt om vad han tycker om att användas som exempel, av utrikesministerns blogg att döma verkar han både vara nöjd med valet och haft inflytande över det.
Regeringen hade knappast några feministiska ambitioner och antagligen inte heller några andra jämställdhetsmål i åtanke vid utnämningen. Att så ogrundat misstänkliggöra Cecilia Malmström för att vara inkvoterad är inte annat än en grov förolämpning mot hennes kompetens, oavsett hur mycket Pär Ström än lindar in budskapet i gratulationer.
GUSTAV ALMESTAD
Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan