Elisabet Höglund: Fettdoktorn Annika Dahlqvist ställer högst anmärkningsvärda krav
Sverige har fått sin egen Al Gore. Med det menar jag "fettdoktorn" Annika Dahlqvist. Det finns nämligen stora likheter mellan henne och Al Gore, när det gäller sättet att marknadsföra och propagera för de egna idéerna, i Al Gores fall om klimatförändringarna, i Annika Dahlqvists fall om vilken mat som är nyttigast.
Men det finns också skillnader. Al Gore tar till exempel två miljoner kronor för ett föredrag. Det gör inte Dahlqvist.
Annika Dahlqvist är distriktsläkaren från Njurunda som blivit Sveriges mest uppmärksammade förkämpe för mat med lite kolhydrater och mycket fett (LCHF-dieten). Dieten har blivit ett kontroversiellt inslag in den svenska kostdebatten, inte minst sen Annika Dahlqvist påstått att personer som följer hennes råd inte får cancer. De behöver heller inte vaccinera sig mot svininfluensa. Äter man hennes fettrika kost drabbas man sällan av infektioner, hävdar hon.
Och i dag kan jag som första journalist avslöja de marknadsföringsmetoder som Annika Dahlqvist använder när hon säljer sitt budskap "mindre kolhydrater - mera fett" till svenska folket. Hon ställer nämligen högst anmärkningsvärda krav på de arrangörer som bjuder in henne att hålla föreläsningar. Kraven formulerar hon i ett papper, som hon i förväg skickar ut till arrangörerna.
Här är några av kraven:
Dahlqvist ställer bara upp som talare, om det kommer minst 130 personer till mötet. Kommer det färre, är det inte värt besväret att anordna en föreläsning.
Hon kräver också, att arrangören i förväg sätter in en eller flera annonser i lokalpressen. Annonserna får inte vara mindre än 8x8 centimeter och ska till största delen täckas av en bild på henne. Det motiverar hon med att hennes "ansikte har blivit ganska känt". Hon kan på det sättet dra till sig fler åhörare. Ingen föreläsning utan en rejäl förhandsannonsering, är alltså Dahlqvists villkor. "Jag kan inte åka omkring och prata på hemliga möten", skriver hon. Det är de oinvigda hon vill nå, inte de redan frälsta.
En annan förhållningsorder är att deltagarna betalar minst 100-200 kronor i inträdesavgift till hennes föreläsningar. "Om det är gratis tycker folk att det är konstigt", skriver hon. Med god annonsering kommer det mycket folk. "Då får man in så mycket pengar att intäkterna täcker lokalhyra, annonskostnader och ett rimligt arvode till mig", lyder hennes budskap.
Hon kräver också att arrangörerna tar hem foldrar med hennes kostprogram, som alla i publiken sen ska ha tillgång till.
Samtidigt ska arrangörerna informera lokalpressen om hennes besök, så att tidningarna kan göra reportage och intervjuer i samband med mötet.
Men det kanske mest anmärkningsvärda av Annika Dahlqvist krav är, att mötesarrangörerna ska se till att det på orten anordnas "uppföljande studiecirklar" om hennes kostprogram i bildningsförbundens regi.
Arrangörerna ska alltså inte bara bjuda in henne som talare. De ska också se till att hennes idéer präntas in hos folk genom studiecirklar och utbildningsprogram.
Hon kräver samtidigt att mötesarrangörerna ordnar med försäljning av hennes böcker när hon håller sina tal. Närmaste bokhandel uppmanas att arrangera ett bokbord i samband med Annika Dahlqvists besök.
Den som tar del av Annika Dahlqvists metoder att marknadsföra sitt budskap, inser lätt, varför hon har haft så stora framgångar. Om budskapet sen är trovärdigt och vetenskapligt underbyggt är helt annan fråga.
Av Elisabet Höglund
Elisabet.hoglund@expressen.se


