Detta är Liberati - fem punkter

Ett spöke går runt Sverige – liberalismens spöke. Men det är naturligtvis inte så att alla det gamla Sveriges makter har förbundit sig till en helig hetsjakt på detta spöke. Somliga jagar det förvisso, i dessa finanskrisens dagar med en frenesi lika dåraktig som argumenten är grumliga. Problemet är att spökets bekännande vänner i viss utsträckning har blivit hårdhänta och vårdslösa.

Det är ju så att en ideologi samlar värderingar, människosyn, filosofi och världsåskådning i ett koncept som överlever generationernas växlingar och teknologins språng. Samhällen förändras, ideologier består. Men det finns en tendens att förväxla ideologin som sådan med alla möjliga dagspolitiska ståndpunkter med mer eller mindre urskiljbara ideologiska rötter. Det ligger nära till hands i det traditionella partiväsendet, där man gärna gräver skyttegravar kring varje åsikt. Då uppstår förvirring, då kan man se liberaler omfamna massavlyssning.

Därför behövs det fristående nätverk i nära kontakt med tidens och samhällets utveckling, nätverk som lyfter blicken över skyttegravarnas kanter och ser de nya och grundläggande konflikterna på morgondagens politiska slagfält. Därför finns nu Liberati.

Man måste ju kalla sig något; vi kallar oss pragmatiska liberaler. Vi står nära Folkpartiet. Några av oss är medlemmar, andra inte, men ingen av oss är medlem i något annat parti. Vår roll är att uppdatera positionerna på en rad områden där Folkpartiet har blivit otidsenligt och skyttegravsgrävande. Här är de fem första punkterna:

1) 1900-talets gamla konflikt mellan stat och marknad är inte längre relevant, vad det nu handlar om är konstellationen privat/offentligt.
Teknologins utveckling gör att fler och fler förlägger mer och mer av privatlivet till arenor som förr sågs som offentliga, men med bibehållna krav på respekt för integriteten. Problematiken blir synlig på internet där utvecklingen drivs av de mest förändringsbenägna. Men också andra mönster förändras: vi ser på tv-program som gräver djupt i folks privatliv och firar högtider på krogen istället för hemma.
I en sådan situation är en moraliserande lagstiftning ännu olämpligare än tidigare. Och alliansens oförmåga att ta in den liberala kritiken mot de tidiga versionerna av FRA-lagen är djupt oroväckande.

2) Mobiliteten ökar.
Det nya samhället överskrider nationalstatens gränser. Vi förväntar oss att kunna resa fritt, ta jobb var som helst på jorden, utveckla vårt liv i den miljö som passar oss bäst oavsett nationalitet. Globaliseringen är ingenting vi kan välja bort. Däremot kan vi förvandla Sverige till en stagnerande avkrok genom allehanda beskäftig mikroprotektionism.
LO kan skrika hur mycket som helst över att lettiska byggnadsarbetare kommer hit och priskonkurrerar. Anpassning eller död är de enda reella alternativen. Den dag vi lyckas reglera bort konkurrens och rörlighet över gränser kommer det inte att finnas några välbetalda jobb kvar åt infödda byggare heller. Då har efterfrågan flyttat iväg.

3) Politik ska utgå från kunskap.
Det substanslösa tyckandet är det nymoderna samhällets antites. I Sverige förfasar vi oss ibland över att kristna politiker i USA vill införa "intelligent design" på skolschemat. Men vi blundar för att många politiska beslut här hemma, det må gälla sexköp eller utfasning av kärnkraft, är minst lika verklighetsfrämmande och saknar varje koppling till kunskap och beprövad erfarenhet.

4) Egenmakt.
Ingen människa mår bra av att vara beroende av andra. Att vara någons klient – oavsett om det är patronens eller socialassistentens – är nedbrytande och dehumaniserande. Eget ansvar och egen makt måste understödjas i varje läge. Här var folkpartiets "kravliberalism" en välbehövlig uppgörelse med unken socialdemokratisk paternalism. Men det har blivit lite väl mycket krav och lite för lite egen makt på sistone. Bättre balans, tack.

5) En ny politikerroll.
Den som ska kunna förstå vad som händer i samhället, måste vara hemmastadd i de grundläggande förändringarna. Det duger inte att navigera med gårdagens karta. Mobiliteten, egenmakten, synen på kunskap och de andra nya samhällsfenomenen kräver helt andra saker av den som vill utöva politisk makt i det nymoderna samhället. Det är i den meningen Liberati talar om pragmatisk liberalism.
En pragmatisk liberal har modet att erkänna att verkligheten när som helst kan ställa oss inför nya kunskaper som måste leda till nya slutsatser, modet att vilja avstå från ingrepp i den växande privata sfären, modet att se varje individ som ett självändamål med rätt till makt över den egna vardagen – även när han eller hon gör val som vi inte kan förstå eller förlika oss med.

Vi tror att Folkpartiet trots sina fel och brister är det parti i Sverige som har bäst förutsättningar att fortsätta bära den liberala ideologin in i framtiden. Men vi vill verkligen understryka behovet av förnyelse. Det är en process som kommer att bli mödosam och inte sällan smärtsam. Men alternativet är en liberalism som förlorar allt syre i en skyttegrav fylld av möglande bråte.

Jan Söderqvist (författare, journalist)
Camilla Lindberg (riksdagsman)
Claes Nyberg (konsult)
Louise Persson (sociolog, författare)
Alexander Bard (filosof, artist)
Seved Monke (företagare)
Erik Wassén (advokat)
Johan Öbrink (företagare, f d vice ordförande LUF)
Jakob Hilding (student)
Christopher Arnold (IT-entreprenör)
Martin Ängeby (ersättare, Rinkeby-Kista Stadsdelsnämnd)
Fredrik Westerlund (IT-konsult)
Philip Wendahl (student)
Markus Förberg (PR-konsult)
Björn Elzén (konsult, förläggare)
Carl Jesper Versfeld (formgivare)
Amanda Brihed (bloggdrottning)

Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se