Björn Ranelid: Jag borde tjäna mer än Ljungberg
Tre av de mest kända människorna i världen har aldrig existerat i verkligheten. Deras namn är Don Quijote, Hamlet och Harry Potter. De stiger upp från döden och förflyttar sig med ljusets hastighet över jorden.
Konstnären van Gogh målade en solros som nu är värd en kvarts miljard kronor. Han sålde en eller ingen tavla medan han levde. Tjuvar eller hälare kan inte sälja en tavla som är signerad med Rembrandts namn, ty ingen köpare törs äga och långt mindre visa en sådan. Den holländske mästaren var så fattig när han dog att Amsterdams stad bekostade begravningen.
Stieg Larsson besegrar döden och lever vidare i många länder bland miljoner läsare. Så är det också med Astrid Lindgren. Hollywood lade två miljarder kronor på att göra film av Tolkiens böcker.
Snart lämnar Fredrik Ljungberg fotbollsplanen för gott. Kanske kommer entusiaster att minnas några av hans matcher. Detsamma gäller för Pelé och Maradona. Inom tio år går Zlatan Ibrahimovic, Cristiano Ronaldo och Ronaldinho samma öde till mötes. Många stora fotbollsklubbar i Europa lever av lånade pengar.
I Sverige är det nästan i lag förbjudet att skriva och säga pronomenet jag. I stället döljer man sitt ansvar för orden bakom en allmän kuliss med insignierna man.
Jag står för mitt ord och påstår att jag är värd högre lön för mitt arbete än till exempel fotbollsspelaren Fredrik Ljungberg.
Här skall det konkreta fallet avhandlas. Därför skriver jag i den första personen och fridlyser exemplet. Jag skriver inte i egen sak, utan för att bryta en vana att se, tänka och handla. Jag riskerar därmed att bli till åtlöje bland vanetänkarna.
Kritikern Magnus Eriksson skrev i Svenska Dagbladet 17 oktober i år att man endast behöver läsa en rad av Björn Ranelid för att veta att det är just denne som skrivit den. Detsamma har stått i många andra recensioner genom åren.
Jag har efter det att jag debuterade som författare år 1983 skrivit tjugofem böcker och cirka sju hundra artiklar i olika tidningar. Jag torde ha gjort fler framträdanden än någon annan svensk författare genom tiderna. Det har blivit nästan tre tusen fram till i dag. Jag har publikrekordet på Lisebergs Nöjesfält i Göteborg. Där talade jag inför 55 000 människor 17 augusti år 1995. Jag har talat inför 15000 i Globen och flera tusen på Skansens stora scen.
I somras var jag sommarvärd i radion. Jag hade omkring en miljon lyssnare. Mina böcker har omsatt mer är 50 miljoner kronor. Nyligen skrev och framförde jag texter till Stor-Stockholms Lokaltrafik i radion. I somras gjorde jag reklam för Carlshamns mejerier i tre kanaler i den svenska televisionen. Jag har också deltagit i stora reklamkampanjer för MQ, Posten i Sverige, Clas Ohlson och Arla. Det är jag ensam om bland alla Sveriges författare.
Fredrik Ljungberg har fått nöja sig med sina kalsonger på affischer och pelare. Mina
böcker kommer att leva vidare på biblioteken i mer än femtio år. Jag har deltagit i fler än 100 program i televisionen. I förra veckan talade jag inför ett prästkonvent i Uppsala Domkyrka, Garbergs reklambyrå i Stockholm, i Malmö Stadshus och jag spelade in ett program för televisionen med Eva Beckman samt filmades i Youtube för Newsmills räkning. Jag har också medverkat i television med Fredrik och Filip som sänds i höst och en helgmålsringning för samma medium.
Det är inte skryt och jag förhäver mig inte. Jag är tvärtom ödmjuk och hävdar att jag inte är författare och talare utan mina läsare och lyssnare. Jag är evig lärjunge. Konstnärer och författare har i regel inte sponsorer. I det förflutna fanns mecenater bland hoven. Mozart och Leonardo da Vinci hade sina välgörare som bistod dem med pengar. De främsta fotbollsspelarna har agenter och sponsorer inom reklamen. De har ofta kortare livslängd än många författare. Publik och sponsorerna är villiga att beskåda och berika sina adepter.
Klubben West Ham betalade Fredrik Ljungberg 72 miljoner för att bli av med hans tjänster. Jag kan inte veta vad mina ord leder till inom film, teater, priser och läsare, men Ljungberg kan vara viss om att han snart är helt utan attraktionsvärde som fotbollsspelare och kalsongpelare. Jag blir inte ombedd att sluta skriva eller tala.
Snart är fotbollsspelaren Fredrik Ljungberg borta, medan människan med samma namn lever vidare och måste göra skäl för sin lön på marknaden. Jag önskar honom ett gott liv.
BJÖRN RANELID
Björn Ranelid är författare och talare. Han har också spelat fotboll i Malmö FF, Helsingborgs IF och Trelleborgs FF.
Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan