Hukandet för de hotande

”Alla” muslimer är kränkta igen. Åtminstone om man ska tro upprördheten över Sherry Jones bok The jewel of Medina. Boken, som planerades att släppas på Random House, har skapat en ny Rushdieaffär. Denna gång är dock stödet för verket och författaren inte lika starkt och självklart.
En omtänksam själ, islamkännaren Denise Spelling vid universitet i Austin, Texas varnade för att romanen gör narr av muslimer och deras historia. På några sekunder spreds nyheten på internet och hoten har inte låtit vänta på sig. Så upprepas historien om kränkta muslimer än en gång. Självutnämnda företrädare för över en miljard människor hotar å alla muslimers vägnar att mörda folk som vill förlägga romanen.
Vem vill riskera att bli yttrandefrihetens martyr? Inte redaktörerna och förläggarna på Random House i alla fall.
Reaktionerna från fundamentalistiska muslimer är så omfattande att förlaget kompenserat författaren och valt att inte ge ut boken som beskrivs som en romantisk historia mellan profeten Muhammed och han nioåriga hustru Aisha. Låt vara att det ter sig lite magstarkt att beskriva en pedofils övergrepp på ett barn som en romantisk historia, men det är inte det som har väckt reaktioner. I stället är det den religiösa kränktheten som försöker sätta punkt för yttrandefriheten. Igen.

När turkiska staten åtalar författare och anser dem ansvariga för sina romankaraktärers agerande kallar vi det för diktatur och en enig publicistkår förkastar regimers kränkningar av yttrandefriheten. Totalitära regimer avundas nog den rädsla som islamisterna effektivt har lyckats ingjuta i det fria ordets utövare. Detta tillgjorda och löjeväckande hukande för islam (ingen annan religion kommer undan så lätt) har under de senaste tjugo åren inskränkt yttrandefriheten för publicister, bildkonstnärer, musikskapare (operan i Berlin) och romanförfattare ett antal gånger för mycket.
Jag hoppas innerligt att vi kan enas om att detta är oacceptabelt, oberoende av smak, religiösa tolkningar och eventuella motiv till publiceringen. Att falla undan för hoten gör dem verkningsfulla och för varje gång det sker har de fundamentalistiska och förtryckande krafterna fått nya bevis på att de kan diktera villkoren för den fria världen.

Av Dilsa Demirbag-Sten
kulturen@expressen.se