Svenskar är helt förstörda av sosseriet

Det kändes som att hamna på sjukhus med smutsiga underbyxor. Väldigt olustigt, men samtidigt helt nödvändigt eftersom det inte går att jobba häcken av sig och samtidigt ta hand om tre barn. Jag kommer att vänja mig vid att hamna på sjukhus med smutsiga underkläder. Jag kommer säkerligen att addera till lite härliga tjänster. Nån som fixar trädgården, kom hit!
Men den här krönikan ska inte handla om städhjälp utan om hur kassa svenskar är.
Det var nära att det inte blev nån städhjälp alls för mig för jag började med att ringa det stora kända svenska helylle-städföretaget och de förlorade en presumtiv kund på bara ett par minuter.
Det första kvinnan från det kända svenska städföretaget frågade var: "Ja Linda, först måste du ta reda på om ditt bolag har råd med städhjälp."
Eh, och det säger hon till en 35-årig kvinna som driver två stora AB.
Fråga nummer två var: "Och så måste vi ha ditt organisationsnummer, om du kan det utantill, kommer du ihåg det?"
Eeeh, säger man så till blivande kunder? Varför skulle jag inte kunna mitt organisationsnummer?
Jag ska maila det stora svenska städföretagets vd och berätta om den här kvinnan och säga att de förlorade en kund på grund av hennes otroligt oproffsiga bemötande av en vuxen kvinna.

Sen fick jag tips om ett annat bolag med säte i Upplands Väsby. Det drivs av en invandrarkvinna. Hon är så jäkla bra! Rapp, snabb, driven och trevlig och effektiv! Henne måste jag supporta, tänkte jag och bokade direkt in en städning och började hata det stora svenska städbolaget passionerat. Hur loseraktig får man bli? Men det är så typiskt svenskt, att ha noll känsla för service och ha noll fighting spirit.
Sen januari då jag har jobbat heltid med att driva två olika bolag så har jag efter alla möten med folk kommit fram till en slutsats: svenskar suger och invandrare är så drivna och på och snabba och har ambitioner och vill nånstans!
Svenskar är helt förstörda av sosseriet, av landsting och kommun. De är fastlåsta i skitjobb där de har noll att säga till om.
När man träffar svennebananmänniskor och vill styra upp lite samarbeten som skulle gynna alla så säger de med snipig "jag-jobbar-i-vården-för-16 000-och-röker-gula blend"-uppsyn: "jaha och ni ska tjäna pengar på detta eller?"

När jag träffar invandrare så möts jag aldrig av den där typiska negativa inställningen till företagare. Invandrarna är hands on och nu kör vi och fan vad kul!
Samma sak gäller när det handlar om att hitta bra folk. Jag letar med ljus och lykta efter bra människor att knyta till mig. Var är alla maniska människor som levererar? Jo, de är invandrare!
De gånger jag ringt svenskar så har de legat och sovit (på dagen) när jag ringt dem. De säger att de ska göra saker som de inte gör.
När det har varit en invandrare så säger de, "jag kan springa så hinner jag till vårt möte!"
Det är för att de har fattat att man måste KÄMPA för att komma nånstans.
Stackars stackars de som måste komma hit till Sverige och jobba! Jag skäms för att vara svensk.

Av Linda Skugge
mail@lindaskugge.se