Fel av SVT att sända Englas begravning
I ett radiosamtal häromdagen efterlyste jag en publicistisk motivering av SVT för att direktsända tioåriga mordoffret Engla Junsoca Höglunds begravning. Den motiveringen har nu kommit. Den bekräftar min uppfattning att det inte finns några publicistiska motiv för att sända begravningen. Man kan naturligtvis dividera om vad som är publicistiskt motiverat att sända för ett företag som har till uppgift verka i allmänintressets tjänst (min tolkning av begreppet public service), men det för mig grundläggande är att publiceringen ska ha ett allmänt intresse.
Ett allmänt intresse är inte nödvändigtvis detsamma som publikens intresse, än mindre att ge publiken vad publiken vill ha. Ett grundläggande allmänintresse är för mig att medierna upprätthåller gränsen mellan det offentliga och det privata. Bara för att medier drivna av andra intressen gör sitt bästa för att på område efter område överskrida gränsen och avskaffa den, finns det inga skäl för SVT att följa efter, eller som i det här fallet, vilja gå före.
Begravningar har hittills respekterats som huvudsakligen privata ceremonier. Vissa begravningar har naturligtvis väckt ett större medialt intresse än andra, med stora bildreportage i kvällstidningar och veckopress, men ytterst få begravningar har de senaste tjugofem åren ansetts ha ett allmänintresse stort nog att motivera direktsändning i tv. I samtliga fall rör det sig om personer som under sin livstid och i sin livsgärning påverkat och berört oss som nation.
Eller som i fallet Fadime Sahindal, vars begravning i Uppsala domkyrka direktsändes i TV4 i närvaro av bland andra kronprinsessan Victoria, om en person som genom både sin livsgärning och sin död, blev en symbol för kampen mot hedersmordskulturen. Men begravningen av ett tioårigt offer för vad som verkar ha varit ett impulsivt sexualdåd, om än aldrig så mänskligt upprörande och medialt spektakulärt, har inga såna dimensioner.
Om Engla Höglunds alltför korta liv vet vi ingenting. Vi har inte "lärt känna" henne som Siewert Öholm vill göra gällande. Det är inte av hennes liv vi har berörts, utan av hennes död. Det är bara som mordoffer hon har blivit offentlig person - och det är bara som mordoffer SVT väljer att se henne när man motiverar sitt beslut att direktsända hennes begravning.
Jag citerar:
"Englas öde blottlägger den värnlöshet som barn och tonåringar lever med, också i miljöer som förefaller trygga och säkra. Det visar också att allmänheten vägrar att acceptera detta."
På vad sätt Englas högst osannolika öde (däri har Öholm rätt) på en avskild landsväg utanför ett brukssamhälle i södra Dalarna skulle blottlägga någonting allmängiltigt överhuvudtaget förstår jag inte. Vad är det för allmän värnlöshet hos barn och ungdomar som mordet på Engla har blottlagt? Och vad är det för allmänna miljöer som mordet på Engla har ryckt trygghetsmasken av?
Och vad är det allmänheten (låt oss inte förglömma medierna) vägrar att acceptera genom sitt engagemang i fallet Engla? Att små barn mördas på ett brutalt och meningslöst sätt? Äntligen?! Nej, detta är inget hållbart publicistiskt motiv för att direktsända Engla Höglunds begravning.
Det är ett kladdigt och principlöst motiv för att göra medial sensationalism och sentimentalitet till publicistiskt rättesnöre. Barn har mördats, och kommer att mördas, alltid brutalt och alltid meningslöst, och deras begravningar kommer alltid att vara starkt känsloladdade och djupt tragiska ceremonier (och därmed potentiellt bra tv).
Två små barn i Arboga väntar just nu på sin begravning. Inte heller den bör direktsändas.
GÖRAN ROSENBERG
journalist och författare
Av Sidan 4
fjarde.sidan@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan