Med facit i hand
Vid sidan av -spaning
1 Vid länskriminalen i Borlänge arbetar en polis som jag både gillar och känner. Jag brukar till och med ge honom mina romaner med dedikation trots att jag normalt är snål med sådant. Det är en hygglig och hederlig karl, tillika duktig polis, och när någon av alla dessa chefspersoner bestämde att han vid-sidan-av-sina-ordinarie-arbetsuppgifter även skulle följa upp de hundratals spaningsuppslag som strömmat in sedan utredningen om Pernilla avslutades, så tog han till och med risken att protestera i media. Berättade för den som orkade lyssna att sådant inte fungerade.
Registerspaning
2 Mot bakgrund av det inträffade har polisens högsta operativa ledning tillsammans med företrädare för justitiedepartementet och diverse kriminalpolitiska skönandar som före detta Thomas Bodström efterlyst ett nationellt polisregister som kan användas för att efterspana just sådana som Anders Eklund. Jag skall berätta en hemlighet för er alla. Det finns redan ett sådant register. Det finns till och med flera och det äldsta har funnits i drygt fyrtio år.
Hur pass vanliga är sådana som Anders Eklund? Mannen som i vart fall mördat Pernilla Hellgren, 31 och lilla Engla, 10 år.
Mördare är inte särskilt vanliga. Ungefär en man på 500 kommer under sitt liv att mörda en eller flera andra människor och nästan alltid handlar det om ett enstaka offer som de dessutom kände mycket väl. Familjemedlemmar, vänner och oftast nog "gamla kompisar" med vilka de haft sprit, knark och brott som grund för gemenskapen. Nästan aldrig någon annan. Nästan aldrig sådana som Pernilla eller Engla.
"Normala mördare" mördar inte sådana som Pernilla och Engla och sådana som Eklund finns lyckligtvis nästan inte. Under de senaste sjuttio åren har vi ett tiotal kända gärningsmän som utifrån sexuella motiv mördat två eller flera helt obekanta offer. Eklund är "en man på miljonen" och det är möjligen den enda och klena trösten i ett för övrigt genomgående tragiskt sammanhang.
Polisen "tappade bort Eklund" och hade man bara skött sitt hade lilla Engla fortfarande varit i livet? Förvisso, men samtidigt också det en sanning med modifikation. När polisledningen i Falun avslutar spaningarna efter Pernilla Hellgrens mördare för några år sedan överlämnar man uppföljningen av en av Sveriges största mordutredningar till en ensam polis vid länskrim i Borlänge. Nya tips och spaningsuppslag skall han sköta vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter och man skall möjligen vara hög chef inom polisen för att inte fatta att detta är en omöjlig arbetsuppgift och i sak rena övergreppet mot både offret och hennes anhöriga. Konsekvensen blir att hundratals nya spaningsuppslag blir liggande obearbetade. Åtminstone två av dem handlade om Anders Eklund.
Jag skall nöja mig med ett exempel för att förklara vad jag menar. Efter vårt senaste inslag om Pernillamordet i "Efterlyst", den femtonde november förra året, fick vi in drygt fyrtio tips som vi skickade till polismyndigheterna i Borlänge och Göteborg. Det senare med anledning av att jag själv påpekat likheterna med det så kallade Malinmordet på Östra Kyrkogården i Göteborg sommaren 1994. Och att detta i vart fall var värt att pröva som arbetshypotes.
Att följa upp dessa spaningsuppslag kräver arbete under flera veckor och har man gjort det förut så vet man åtminstone två saker. Att alla tips, oavsett hur krokiga de kan verka, måste kontrolleras och att det kommer att visa sig att de nästan aldrig hade med saken att göra.
Hur pass vanligt är det att man tappar bort en sådan som Eklund? Inom svensk polis har vi ett halvdussin kända exempel på liknande yrkesmässiga katastrofer sedan andra världskrigets slut. Det verkliga antalet är givetvis högre än så och på en punkt kan vi vara helt säkra. Det kommer att hända igen. Tänkande och hederliga poliser försöker göra sitt bästa för att undvika att det sker.
Men visst och i den bästa av världar. Om polisledningen i Dalarna hade förfogat över trettio av Sveriges bästa mordutredare när man spanade efter Pernillas mördare - en med tanke på arbetsuppgiften fullt tillräcklig spaningsstyrka - så hade Eklund med största sannolikhet hamnat i finkan redan inom någon månad och utan att man behövt minsta lilla tips. Man hade nämligen hittat honom ändå genom den standardåtgärd som består i att man letar efter sådana som han i polisens register. Inom en radie på tio mil från brottsplatsen fanns vid tidpunkten för mordet på Pernilla färre än femtio personer som hade samma, med tanke på sammanhanget alarmerande, brottsbelastning som Anders Eklund. Bosatt i Torsåker 40 kilometer fågelvägen från brottsplatsen.
Men nu hade man inte det. Man hade bara sina vanliga poliser så i stället kommer det att dröja drygt åtta år innan man får hjälp på ett sätt som polisen i västvärlden aldrig tidigare fått hjälp i vår kända kriminalhistoria.
En helt vanlig svensk man, på tillfälligt besök i Stjärnsund, tar en promenad i det vackra vårvädret och passar på att prova sin nyinköpta kamera. Fotograferar Engla som strax kommer att bli mördad några hundra meter bort, fotograferar hennes mördare knappt en minut senare när han följer efter henne i sin röda Saab. Och utan att ha den minsta aning om det som snart kommer att ske. Kontaktar omgående polisen så fort han blivit klar över det möjliga värdet av de bilder han tagit. Klarar upp två mord som annars med stor säkerhet fortfarande varit olösta och där tidigare erfarenheter talar för att Engla fortfarande skulle ha varit enbart ett mystiskt försvinnande.
Men hans DNA då? Dalapolisen hade ju begärt att deras kolleger i Gästrikland skulle topsa Eklund. Det borde väl ändå ha skett någon gång nu under våren? Möjligt men långt ifrån säkert. I ett annat kvinnomord som jag haft anledning att titta på blev en annan sådan som Eklund liggande "obearbetad i utredningsmaterialet" i två år innan en bekant som sett på "Efterlyst" kontaktade polisen och löste hela ärendet åt dem inom loppet av några timmar. Utredningen var ju egentligen nedlagd och man hade annat som tryckte på. Och människoverk är styckeverk utan minsta likhet med Guds Finger.
Av Leif GW Persson
gw@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan