Mansförtryck leder inte till jämställdhet
Det skriver i dag Pär Ström, författare till Mansförtryck och kvinnovälde. Vi lever i ett mansfientligt samhällsklimat, och borde införa en internationell mansdag för att synliggöra männens nedtystade svårigheter, skriver Ström.
För hundra år sedan rådde ett motbjudande kvinnoförtryck. Själv hade jag förmodligen varit suffragett om jag levat då. Nu är det emellertid 2008 och en helt annan värld. Ändå fortsätter kvinnofrågor att drivas med samma frenesi som om kvinnor fortfarande saknade rösträtt.
Detta har lett till ett mansfientligt samhällsklimat. I Malmö behöver socialdemokraterna nu rekrytera två nya kommunalråd, men inga män får söka. Regeringen satsar mångmiljonbelopp på småföretagare med förbehållet att män är utestängda. Detsamma gäller akademiska forskare. I Njurunda utanför Sundsvall är män under vissa tider portförbjudna från den kommunala simhallen. Vid vårdnadstvister råder en omfattande diskriminering av män. Beslutet att ge en mycket olämplig pappa vårdnaden om sin dotter i Vetlanda utgör ett extremt ovanligt undantag. Kvinnor tilldöms 95 procent av all enskild vårdnad, och pappor diskrimineras storskaligt och långtgående genom både attityder och regelverk.
Våldsbrott drabbar mest män. Enligt brottsförebyggande rådet (Brå) anmäldes under förra året 49 056 fall av misshandel mot män/pojkar, jämfört med 28 513 fall med kvinnligt offer. De manliga offren är alltså nästan dubbelt så många som de kvinnliga. Enligt Brå utsattes 528 män under 2007 för försök till mord eller dråp, att jämföra med knappt tvåhundra kvinnor (mer än dubbelt så många män). Enligt Brå-rapport 2007:6 har under åren 1990–2005 totalt 1 022 män blivit dödade, jämfört med 552 kvinnor (nästan dubbelt så många män).
Ändå kretsar hela samhällsdebatten kring våld mot kvinnor. Nu ska regeringen satsa 800 miljoner kronor på att bekämpa ”mäns våld mot kvinnor”. Socialministern vill lagstifta om att en särskild utredning ska genomföras när någon blir dödad av en närstående – men bara om offret är kvinna.
Kvinnofridsbrott finns upptaget i brottsbalken, men mansfridsbrott existerar inte. Misshandlade män får sällan upprättelse, bekräftelse eller uppmärksamhet, skriver tidningen Brottsoffer (nr 4/07). De flesta anmälningar av misshandel mot män avskrivs, och bara åtta procent av fallen klaras upp. I riksdagens protokoll från 1990 och framåt nämns ”våld mot män” 24 gånger medan ”våld mot kvinnor” nämns 339 gånger. Ställt i relation till våldsstatistiken kan det tolkas som att riksdagens ledamöter tycker att kvinnors frid är mer än 20 gånger viktigare än mäns frid. Är det jämställt? Hur har detta mansfientliga samhällsklimat skapats? Jo, låt mig visa ett exempel ur verkligheten på hur genusvinklingen går till.
Socialstyrelsen har utrett jämställdheten inom svensk sjukvård och skrivit en rapport.
Där framgår att det INTE råder någon orättvisa mot något av könen. En nyckelformulering är: ”Vid en allmän uppföljning av vårdens resultat för ett antal områden [...] finner man generellt inga skillnader som är till mäns eller kvinnors nackdel om man studerar överlevnad, funktion eller livskvalitet”. En annan nyckelformulering är: ”Det förefaller inte finnas systematiska skillnader i väntetider till behandlingar som är antingen till mäns eller kvinnors nackdel”. På vissa områden finns dock könsbetingade skillnader i vården, men dessa är ibland till kvinnors fördel, ibland till mäns. Rapporten uppger också att det ofta finns naturliga förklaringar till de skillnader som faktiskt finns, såsom att kvinnor på grund av längre medellivslängd är kraftigt överrepresenterade i högre åldrar. På ett antal områden beskriver rapporten underlägen för män. I inledningen står: ”[...] fortfarande lever män i Sverige 4,2 år kortare än kvinnor. Män har fortfarande en betydande överdödlighet i olyckor, men också i en rad sjukdomar som kan behandlas framgångsrikt inom hälso- och sjukvården (s.k. åtgärdbar dödlighet)”. På ett annat ställe står det: ”Många grupper av läkemedel förskrivs i högre grad till kvinnor än till män”. Mäns problem med lång väntan på operation mot prostatacancer berörs också.
Men när rapporten väl var färdigskriven startade operation ”utmåla kvinnor som offer”. I det pressmeddelande som skrevs lades fokus mest på kvinnors underlägen, även om lite av männens svårigheter tilläts vara kvar. Den neutrala verkligheten hade påbörjat sin förvandling till politiskt korrekt genusvinkling. Förvandlingen fullbordades när Sveriges radio på sin webbplats 13 mars publicerade en nyhetsnotis baserat på pressmeddelandet. Sjukvården hade nu blivit kvinnofientlig. Rubriken blev ”Fortfarande ojämställt inom vården”. Sedan följde tre exempel ur rapporten, samtliga visande på underlägen för kvinnor. Männens underlägen var borta.
Vi är många män som tar avstånd från kvinnodiskriminering, men som för den skull inte själva vill bli diskriminerade. Jämställdhetsarbetet måste ta båda könens svårigheter på lika stort allvar. Det ska vara könsneutralt.
Som ett första symboliskt steg på vägen mot att synliggöra männens nedtystade svårigheter proklamerar jag härmed inrättandet av den internationella mansdagen, som ska infalla varje år 8 september.
Sedan hoppas jag att vi så snart som möjligt kan avskaffa såväl mans- som kvinnodag, och börja betrakta varandra som det vi framför allt är: människor.
Pär Ström
Debattör vid tankesmedjan Den nya välfärden.
Författare till boken Mansförtryck och kvinnovälde.
Av Fjärde Sidan
fjarde.sidan@expressen.se












