Högerns censur-flirt

Då i september avfärdades det av justitiedepartementet. Beatrice Asks stabschef Anders Hall påpekade att ett sådant beslut kräver enhällighet och antydde att Sverige skulle lägga in sitt veto. Sådan censur strider förstås mot svensk grundlag.
I förra veckan återkom Beatrice Ask själv till ämnet. Då sade hon till Ekot att en hänsyn till nationella grundlagar måste skrivas in i beslutet. Hur en sådan hänsyn skulle fungera kunde hon däremot inte säga.
Det är alltså inte längre aktuellt att lägga in ett svenskt veto mot att göra det olagligt att söka information om terrorism eller exempelvis uttala stöd för terrorstämplade grupper. Källor i riksdagen bekräftar att regeringen mjuknat betydligt mot Frattinis idéer sedan de först framfördes.
Den förändringen är inte olik den som drabbat åtskilliga borgerliga integritetsvänner.

Efter att ha tillbringat en hel mandatperiod med att argumentera mot den ständigt ökande övervakningen under Thomas Bodström är till och med moderate riksdagsmannen Henrik von Sydow beredd att rösta för FRA-förslaget när det återkommer i vår.
FRA kommer alltså sannolikt ges rätt att samla in och övervaka all internettrafik som rör sig över landsgränserna, vilket i realiteten innebär exempelvis alla google-sökningar och alla gmail- och hotmail-korrespondenser.
Det var alltför långtgående till och med för Bodström, men accepteras i dag av även de borgerliga medlemmarna i Integritetsskyddskommittén, trots att kommitténs glasklara slutsatser borde göra ett sådant lagförslag omöjligt.
Tyvärr blir man inte särskilt förvånad. Övervaknings- och censurfrågorna har en egen logik.
Vi må ha upprörts över amerikanska Patriot Act, men Sverige och EU är på väg i exakt samma riktning. Nya lagar med nya inskränkningar i den personliga sfären läggs på varann och ingenting som införts tas någonsin bort.

Det talas vackert om personlig frihet och integritet, men sådant fluff väger alltid lättare än kampen mot postmodernitetens perfekta fiender: terrorismen och pedofilerna.
Att EU-censuren på internet skulle kunna få samma form som det svenska barnporrfiltret är därför helt logiskt.
Filtret är nämligen ett sätt att komma runt just grundlagen och åtminstone formellt ge den hänsyn som Beatrice Ask talat om.
Eftersom filtret inte är någon lag behöver man inte bry sig om grundlagens förbud mot censur.
Polisen bestämmer själv vilka sajter som ska blockeras, utan inblandning från några domstolar.
De internetoperatörer, de allra flesta, som skrivit under ett avtal med polisen följer order och blockerar.
Listan på det som vi ska blockeras från att se är hemlig. Avtalen med internetoperatörerna är också hemliga.
Vi får helt enkelt lita på att polisen inte gör några misstag och att ingen på polisen någonsin kan drivas av privata hämndbegär eller vara mottaglig för påtryckningar. När listorna förra sommaren läckte ut visade sig ingen av de förut-sättningarna stämma.

Rent tekniskt skulle det vara enkelt att utvidga listan med ex google, där man kan hitta åtskilliga bombrecept eller sidor som hizbollah.org, sidor som enligt förslaget till EU-förordning bör förbjudas. På köpet skulle vi ge upp ännu mer av demokratin, ännu mer av våra medborgerliga rättigheter.
I ett fritt samhälle vore det egentligen otänkbart. Frågan är om det är i ett sådant vi lever.

Av Isobel Hadley-Kamptz
isobel.hadley-kamptz@expressen.se